Baden Powell och scoutrörelsens uppkomst

Robert - Stephenson Smythe Baden-Powell föddes den 22.2 1857. Så småningom blev Robert det förnamn han kom att använda , men i scoutsammanhang blev han mest känd som BP.

Han var en talangfull man och var duktig på att teckna, sjunga, spela och skådespela. Efter en inte helt lysande skoltid blev han antagen till armén och hamnade först i Indien och sedan i södra Afrika. Han deltog i flera kampanjer mot bl.a. zulufolket och befordrades till major.

Under sin tid som militär skrev han en bok om spaning " Reconnaissance and Scouting".

Efter ett nytt fälttåg mot ashantifolket i Ghana blev han överstelöjtnant och inkallades till Rhodesia för att kväsa upproriska stammar i Matabeleland. Av infödingarna fick han namnet "Impeesa" som betyder "Vargen som aldrig sover".

Militärt var BP framgångsrik och han blev överste och hamnade i Indien igen där han som regementschef fick stor frihet att pröva sina egna metoder. De i hans regemente som klarade vissa uppgifter fick äran att kallas scout (spanare) och fick också ett märke med en lilja från kompassrosen att sätta på ärmen.

Även om BP hade lyckats bra så kom nu stunden för hans stora berömmelse. Den inträffade då han under boerkriget i Sydafrika fick i uppgift att försvara staden Mafeking under 217 dagars belägring. Staden klarade sig under hans ledning trots att fienden var mångdubbelt flera.

Det var denna händelse som gjorde BP så oerhört populär och som alltså både direkt och indirekt blev orsaken till att scoutrörelsen uppstod.

BP befordrades nu till general och återvände efter en tid till England. Baden-Powell som alltid varit intresserad av metoder för att utveckla människor blev alltmer intresserad av detta när han i England såg alla unga sysslolösa pojkar. Därför startade han något som först kom att kallas "boyscouting". Han skrev då "Scouting for Boys" som först kom ut i häftesform innan det blev en bok. Där lade BP fram sina tankar och idéer om hur man skulle kunna hjälpa unga människor att utvecklas i en ny träningsmetod.

När Baden-Powell skrev "Scouting for Boys" hade han tänkt sig att organisationer som redan fanns skulle använda hans metoder. Dessa testade han också praktiskt på ett experimentläger på Brownsea Island 1907 till vilket han samlade 21 deltagande pojkar i fyra patruller.

"Scouting for Boys" blev en stor framgång och till BP:s förvåning fick han se att det spontant växte fram en scoutrörelse bland grupper av ungdomar som med hjälp av boken började ägna sig åt scoutverksamhet.

I denna situation beslöt Baden-Powell - däri understödd av kung Edvard VII- att sluta i det militära och i stället satsa sin karriär på att bygga upp scoutrörelsen. Detta arbete var mycket framgångsrikt och rörelsen spred sig rekordsnabbt över världen . BP blev 1920 "Chief Scout of the World" och adlades 1921 för sina insatser . 1912 gifte han sig med Olave Soames -född 22.2-1889- som så småningom blev "Chief Guide".

Under 1920- och 30-talen fortsatte BP oförtrutet att bygga upp scouting i världen och han hoppades nu att scouting skulle bli en fredsskapande rörelse. På världsjamboreen i Holland 1937 tog Baden-Powell farväl av scouterna i ett stort avskedstal och drog sig tillbaka till Nyeri i Kenya där han dog i januari 1941.