|
Under 1930-talet hände också många nya saker i kåren. 1934 t.ex.:
"Västerås Scoutkår har sedan 1934 haft en vargungeflock.
Mången undrar kanske: Vargungar, vad är det för någonting? Jo, vargungar det är en
förberedande gren till scoutrörelsen, man skulle även kunna kalla dem för småscouter.
Åldern för vargungar är 9-12 år. Idén till vargungerörelsen är grundad på
berättelserna i Kiplings bok , Djungelboken ."
Ja så skrev 1935 flockens Akela Maj-Britt Pettersson.
1935 var det stort jubileumsfirande på Västerås teater igen och
åter med scoutchefen Lieberath närvarande.
Programmet den gången såg ut så här:
"PROGRAM VID JUBILEUMSFESTEN Å VÄSTERÅS TEATER SÖNDAGEN den 10
mars kl 3 em.
1-Inmarsch, orkester
2-Parad för fanan.
3-Hälsningsord av Kårchefen Nils Öfverbeck.
4-Tal av Scoutchefen Ebbe Lieberath.
5-Vargungarna.
6-Musik av Gunnar Linde-Olsson
7-Deklamation av Rune Lönngren.
Paus
8-Ökenschakalerna, scoutspex i en akt.
9-Musik, orkester.
10-Lägerbål.
11-Scoutsången."
En fyllig jubileumsskrift gavs också ut och där skrev man bland annat
om Vandrarscouting:
"Vandrarscoutarbete har bedrivits länge inom Västerås
Scoutkår. Redan någon gång under 1926 fanns det en grupp av äldre scouter, som hade en
del sammankomster och utflykter, men något egentligt program att gå efter fanns det ju
på den tiden ännu inte. 1929-30 fanns det en synnerligen livaktig grupp, som hade
regelbundna sammanträden och utflykter. Den gruppen hade ett mycket rikhaltigt och
omväxlande program.. 1930 tog emellertid en stor del av gruppens medlemmar studenten,
flyttade från staden, och sedan var ej annat att göra än att nedlägga gruppen för en
tid. Så startade förbundet någon gång under 1932 arbetet på att organisera S:t
Örjans Orden. Hösten 1931 sammankallade vice kårchefen i Västerås Scoutkår, Nils
Öfverbeck, kårens ledare och äldre scouter, lade fram en del studiematerial för dem,
och man beslöt genast sätta i gång med att återupptaga VS-arbetet.
En kommitté bestående av Nils Öfverbeck, Nore Engström och Sven
Jönsson tillsattes med uppgift att sätta sig in i arbetet och avlämna ett utlåtande.
Den 25 oktober utlystes ännu ett sammanträde. Nils Öfverbeck redogjorde för VS-arbetet
i Sverige och efter en stunds diskussion valde man till styresman Nore Engström, till
skrivare H. Fogelström och till fogde Gunnar Johansson och så var VS-arbetet åter
igång."
Ett nytt initiativ togs av scouterna 1935 - att fira svenska flaggans
dag i staden och samma år arrangerade man pingstläger vid sjön Vässman där man bl.a.
var på studiebesök i författaren Karl Erik Forsslunds hem.
1938 rapporteras i tidningen SCOUTEN följande från Västerås:
"Västerås scoutkår hade terminsavslutning och julfest 18
december med ett 70-tal scouter och vargungar. Programmet omfattade utnämning av scouter
till I, II och II-klass, sång , underhållning, julklappsutdelning och prisutdelning i St
Göranstävlingen från i oktober. Tävlingsgrenarna voro bl.a. tältförläggning med
fel, kompassgång , woodcraft och hantverk. Segrare blev Hjortarna II avd, följda av
Ekorrarna III avd och Orrarna III avd."
En mindre svacka verkade åter inträda i verksamheten men 1940 sammanslogs Västerås
Scoutkår och Västerås Kyrkliga Scoutkår till en enda kår- Västerås Scoutkår.
Kårchef för denna nya scoutkår blev Elis Jansson som sedan 1939 var kårchef i
"gamla" Västerås Scoutkår.
Om Västerås Kyrkliga Scoutkår har jag inte hittat så mycket i
rullorna men följande står på olika ställen i tidningen Scouten:
1938:" Västerås Kyrkliga scoutkårs 10-årsfest 26 februari blev
alltigenom lyckad. Publiken fyllde till trängsel den med scoutföremål rikt dekorerade
lokalen.
Ur programmet:
’ När vi började `, en återblick på de gångna åren av v.
kårchefen, solosång,kaffedrickning, högtidstal av distriktschefen Nordlund, lägerbål
samt till sist scoutinvigning och avslutning."
1938: " Västerås kyrkliga scoutkår. Scoutbröllop ägde rum 16
november 1937 mellan vice kårchefen Nils Lindberg och seniorscouten i Västerås kyrkliga
scoutkår Margit Johansson. Vigselförrättare var kårchefen , komminister Manne
Eriksson. Scouter från bägge kårerna bildade häck i kyrkan och utanför denna
hälsades brudparet av scouter med facklor.
I Mellansvenska distriktets patrulltävlan som ägde rum på hemmaplan
med kontrollant från annan kår, i vilken 23 patruller deltogo placerade sig
Vargpatrullen som god etta. Det ståtliga priset lämnades till patrullen vid
distriktsmötet i Västerås av distriktschefen."
Annars har jag inte hittat mer än att det här kan nämnas att
Västerås kyrkliga scoutkår hade en egen stuga ute vid Badelundaåsen intill Hamre
Gård. En tavla med denna stuga finns för närvarande i Hamre Scoutkårs hus Hamre Gård.
Sture Jansson berättar i en krönika om Västerås Scoutkår så här om krigsåren och
tiden fram till 1950-talets mitt:
"På hösten 1941 startade sjöscoutverksamheten i
västeråskåren under ledning av Carl-Erik Brenner och Olle Gustavsson. De första åren
bedrevs verksamheten med Carl - Erik Brenners egen båt, en måsunge, därefter inköptes
en stor koster kallad Flundran, med vilken sjöscouterna gjorde många vikingafärder i
mälarvattnen. Den såldes till en sjöscoutkår och de två scoutsniporna beställdes från
Kungsörs båtvarv. De levererades 1944 och äro fortfarande (1960) i bruk. Den längsta
seglatsen som gjorts med dessa båtar var, då sjöscouterna besökte Gränsölägret 1946.
År 1944 efterträddes Elis Jansson av gymnastikdirektör Stig Gunnarby
som kårchef och samma år flyttade kåren från Blåsbogatan 3 till dubbelt så stora
lokaler vid Allégatan 4, vilka utnyttjades för kårens arbete till 1955, då de måste
lämnas till alltmer expanderande plåtverkstaden, som disponerade husets övriga
utrymmen.
1945 var det dags för ett jubileum, och den 8 december firades
35-årsjubileet i Domkyrkan under medverkan av förbundssekreterare Bertil Ekroth. Under
året avflyttade Gunnarby från staden och ingenjör Sture Jansson, som tjänstgjorde som
vice kårchef fick helt enkelt rycka in på kårchefsposten.
1949 tillträdde William Håkansson kårchefsposten och i slutet av
november året därpå, alltså 1950, firades 40-års-jubileet i mera blygsamma former med
en scoutfest i kyrksalen.
Krigsårens förödande inverkan på bostadsproduktionen har nu släppt
och staden börjar nu tillväxa mer och mer i utkanterna, och då vi fått ett större
bostadsområde färdigt ute vid CVV i Hamre, visade det sig lämpligt att starta en
scoutavdelning därute, och år 1952 började den sin verksamhet i ett gammalt soldattorp,
som genom Karl-Erik Kåréns ihärdiga arbete iordningställts för ändamålet. Redan
året därpå var det dags att starta en VU-flock i Torpet och de båda nya enheterna
syntes få god vind i seglen. 1953 var för övrigt ett aktivt år. Scouter ur kåren
medverkade vid årets barnensdagsfestligheter på Djäkneberget genom att uppföra ett
indianläger med ett riktigt indiantält, som ständigt beboddes av naturtroget maskerade
indianer, vilka till allmänhetens förnöjelse bakade bröd på pinne, stekte ägg på varma
stenar och dessemellan ordnade små överfall på blekansiktena. På hösten var kåren med
om att genomföra förbundets aktion för döva barn och lyckades insamla ej mindre än 3265
kronor. Under året inköptes även en fullt användbar epatraktor för 300 kronor, vilken skulle användas
för nyingarnas motorkurs samt som transportmedel till och från lägerplatser i
Västeråstrakten. Den var till nytta och glädje i många år, tills den i ett anfall i
vredesmod slängde ifrån sig några kannor och vevaxlar på en åker ute vid Geddeholm
och fick bogseras till skrothandlare i Västerås.
Vid årsskiftet 1953-54 avgick William Håkansson som kårchef och
efterträddes av Bengt-Olov Lun-dell, som tidigare tjänstgjort som sjöscoutledare på
kåren. Det kommande året, 1954, var rätt händelserikt. Då deltog en scoutpatrull i
kretslägret i Ålesund i Norge, kåren anslöt sig till den nybildade skallgångskåren i
Västerås och var även detta år med om att genomföra en förbundsaktion, nämligen en
bössinsamling för döva och hörselskadade barn. Detta år startade även
scoutkonfirmationen i staden under ledning av pastor Lars Johansson, och kårens
höstbasar i föräldraföreningens regi hålles för första gången i Stadsparkens
lokaler, vilket visade sig vara en god åtgärd, enär behållningen denna gång avsevärt
ökade, jämfört med föregående år.
Mera pengar kunde kassören glädja sig åt genom den statliga
fritidsgruppsverksamheten, som började den 1 juli 1954. Då ett nytt bostadsområde
färdigställts vid Skallberget följde Västerås Scoutkår omedelbart med och startade
en scoutavdelning under ledning av Gösta Päbel därstädes. Lokaler till denna avdelning
erhöllos i St Olofsgården.
I och med 1954 års utgång lämnade kårens förträfflige kassör
,ingenjör David Sjölander, sin post, som han innehaft sedan 1926 och efterträddes av
kontorschef Evald Dahlberg. Då kåren under 1954, som tidigare nämnts blivit tvingad att
avflytta från lokalerna vid Allégatan 4, och då endast en mindre källarlokal vid
Emausgatan stått att uppbringa genom ASEA:s välvilliga tillmötesgående, så blev
lokalfrågan ett brännande problem, som även visade sig tämligen svårlöst.
Sommaren 1955 deltog 78 scouter från Västerås Scoutkår i
Tunabergslägret, dit även en trupp norska scouter från Ålesund medföljde som
Västeråsarnas gäster."
Mitten på 1950-talet var också en aktiv tid på många andra sätt
vilket omvittnas inte minst i tidningarna varifrån inslagen är många. Det fanns under
denna period t.o.m. en regelbundet återkommande spalt i VLT vid namn
"Scoutnytt".
Därifrån saxar vi några inslag för att belysa aktiviteterna i
Västerås:
"Västerås scoutkår stod som värd när Bergslagens
scoutdistriktsstyrelse hade sitt sista sammanträde. Därvid diskuterades det stora
rikslägret på Tunaberg utanför Oxelösund, där distriktet skall representeras av ett
150-tal pojkar, av dem ett 70-tal från Västerås.
I måndags samlades Västeråskåren på Vattentornet för utnämning
av första-, andra- och tredjeklasscouter. Bo Holmgren segraren i junior-DM i
scoutorientering, fick mottaga pris av kårchefen Bengt Olof Lundell. Priser utdelades
till vargungar och scouter som sålt de flesta St Georgsmärkena. Individuell segrare blev
Lars-Göran Lundkvist, som fick en flygresa i ett av F1:s flygplan."
"Västerås Scoutkår hade terminsavslutning i onsdags på
Vallby,
där kårens samtliga enheter jämte ett flertal föräldrar hade samlats.
Programmet
inleddes med att kårinstruktör Hans Ejker jämte några scouter framförde ett flertal
roliga sketcher och sånger, därefter följde tävlingar för scouter och
vargungar.
Scoutledaren Bo Johansson läste upp scoutlagen och därefter förrättade kårchefen
Bengt Lundell scoutupptagning.. Flockcheferna Karin Hult och Karin Zeidlitz upptog
vargungar samt delade ut duglighetsmärken. Till scoutledare utnämndes följande: Lars
Svenson, Åke Walenius, Leif Söderberg, Jan Lekberg och Erik Lundgren. Kårsamlingen
avslutades med att kårchefen tackade samtliga scouter och ledare för ett gott samarbete
och påminde därefter om Tunabergslägret.
Efter kårsamlingen samlades ledarna till en kamratlig samvaro på
Vallby konditori, där det bjöds på kaffe och kårens mästerfotograf William Thorburn
visade färgbilder från scoutstugan vid Grövelsjön, förstaklassfärden, pingstlägret
på Tidö och distriktsmötet i Surahammar ". |
" På de lummiga kullarna vid Marsvikens vassbevuxna stränder
hittar man i dagarna 700 blåklädda grabbar som vet att ordna det trevligt för sig och
nu är spända på att få visa far och mor att det faktiskt går att klara sig riktigt
bra dem förutan - åtminstone en vecka. Visserligen medgav man litet till mans att mammas
köttbullar stod sig mycket gott vid en jämförelse med Olles och Gunnars något oformliga
skapelser, men....vid alla lägergudar, tillvaron är ju inte bara mat, och förresten
smakar allting gott vid lägerelden efter en dag späckad med spännande lekar och svettdrivande
tävlingar, bad och tusen andra sysselsättningar.
Sveriges Scoutförbunds stora läger i Tunaberg i Sörmland har kommit
igång på allvar och tältstaden. Ordnad i prydliga byar upphängda på sluttningarna,
är färdig."
I slutet av 1955 avgick Lundell som kårchef och hans efterträdare
blev Owe Hult. men då denne flyttade från staden måste man leta fram en efterträdare
redan i mars 1956. Vice kårchefen Sture Jansson fick hoppa in och så småningom valdes
Bertil Ramnerö till ny kårchef i januari 1957.
1956 löstes lokalfrågan temporärt och kåren var med om att
genomföra förbundsaktionen Ljuspunkten, en insamling för blinda barn .:
"Västerås scoutkår har inlett förberedelserna för den stora
scoutkongressen i Västerås 24-25 mars, då distriktschefer inom scoutrörelsen i Sverige
gästar staden. Kåren kan också glädja sig åt en ny lokal, rymlig och centralt
belägen. Det är källarlokalerna under läroverkets gymnastiksal som man får
disponera."
"150 personer samlades i läroverkets aula i lördags kväll, då
Västerås scoutkår inbjudit till en soaré till förmån för sin stora kampanj
Ljuspunkten. Välkomsttalare var Sture Jansson och som konferencier under kvällen
fungerade Bertil Perrolf.
En ungdomlig trio bestående av Lena Mossberg, Solbritt Gustafsson och
Sture Sjöberg inledde underhållningen med klämmiga Gärdebylåten. Ett uppskattat
inslag av litet annorlunda inslag var sköna Ingrid Genneby som sjöng malmfyllda toner
med vackert vibrato. En herre vid namn Olle Carle, mera känd som kåsören Cello roade
publiken bl.a. med sin populära snarkkavalkad. Mera musikaliskt blev det, då unge Jan
Johansson slog sig ned vid pianot.."
I hela Sverige var detta en expansiv period för scoutrörelsen och i
varje nummer av ledartidningen TOTEM kunde man se hur många nya scoutkårer hälsades
välkomna in i förbundet. Detta berodde bl.a. på att de stora barnkullarna från
1940-talet nu hade nått scoutåldrarna (en ökning med 50 % i dessa åldrar) och att förbundet
bedrev en mycket medveten och stor satsning på rekrytering av scouter och föräldrar.
Scoutdistrikten började nu också få sina första heltidsanställda scoutkonsulenter -
Bergslagens förste konsulent hette Gunnar Gustafsson. Som ett led i denna satsning åkte
förbundssekreteraren Harry Avrén kring i Sverige och höll mycket väl besökta
föräldramöten som bl.a. VLT kunde vittna om:
" Endast på Frälsningsarmén (och möjligen på någon lantlig
auktion) har signaturen mött en sådan övertalningsförmåga, som den där
generalsekreteraren i Sveriges Scoutförbund Harry Avrén är i besittning av. Det blev
sålunda tämligen hett om öronen på föräldrarna, trots att den stora publiken
föranlett folkvandring från lilla till stora salen i Församlingshemmet, när han
blåste sina rolfblombergsmattrande fanfarer på temat 'Föräldraansvaret inför
ungdomssituationen'.
Arrangörerna av detta ´ väckelsemöte` är värda allt erkännande
för den kloka nit, som nedlagts för att locka föräldrar till barn i scoutåldern till
den i går startade kursen med syfte att aktivera föräldragenerationen.
Alla var eniga om att Sveriges Scoutförbunds målsättning `Hut, hyfs
och hållning` är förnuftig och önskvärd och många beslöt sig för att komma igen
nästa kursafton och lära sig litet om vad scouting är och bekanta sig med ledarna. Så
småningom blir kanske några föräldrar själva scoutledare, och ledarbehovet är stort,
inte minst sedan nu scouterna i Västerås organiserar om sig i flera kårer för att
effektivare nå ungdomarna i stadens ytterområden."
Att Avrén och scouterna lyckades kunde avläsas i en ny artikel några
dagar senare som började:
"Föräldraskolan som debuterar nästa månad, har redan fått ta
emot ett 80-tal anmälningar, trots att huvudparten av inbjudningsbroschyrerna inte
distribueras förrän idag."
För 1990-talets scouter låter dessa siffror förstås fantastiska-
att man relativt lätt fulltecknar en föräldrakurs med 150 platser och att man lyckas
få tag i tillräckligt med föräldrar för att täcka ledarbehovet för alla de nya
scoutkårer som startades runt om i staden. Men man ska i sammanhanget tänka på att
scouting för det första var en av de få ungdomsrörelser som fanns, och att det på den
tiden inte var särskilt vanligt att man gick ut i en så stor kampanj för att värva
föräldrarna. Det här skedde ju också innan TV-n slog igenom på allvar. Det verkade
också lätt att få tidningarna att skriva positivt om scoutaktiviteter.
Föräldraintresset och engagemanget var i alla fall vara stort, och från
tidningsartiklar kan man se att scoutrörelsen försökte hänga med och modernisera sitt
program och pröva nya aktiviteter.
Exempel på sådana är:
-"Motor, flickor och hobby att vänta i ny scoutgiv"
-"Västerås Scoutkår hade i lördags inbjudit allmänheten till
en sammankomst i Stadsparken. 150 personer samlades..",
-"Scouterna i Västerås deltar i trafiksäkerhetskampanj,"
-"Ridning ny scoutgren. Västerås scouter har dragit in i
ridhuset".
-"Bergslagsscouter trimmas på specialkurs i Sveriges första
pojkstad på Vårdinge folkhögskola".
-"Kinesisk träff på St Olofsgården".
-"Seniorscouterna i Västerås har kommit med en alldeles ny idé.
Förutom det vanliga scoutarbetet har de fyra avdelningarna -klubb, hobby, sport och
good-turn- hittat på olika program som kommer att förverkligas."
-"Nya scoutgiven: Kontakt med intresseorganisationer".
-"Scoutkonfirmation i Lundby. Pastor Lars Johansson.".
-" De vaktar era barn under högmässotid. Vargungeledarinnorna
har tagit ett gott initiativ. Ragnhild Helmin, Kerstin Andersson och Anita Sandberg."
-"Scouterna samlar valkollekt för barn med cerebral pares."
-"Övning för föräldrarna vid scoutträff i Västerås.
-"84 föräldrar på föräldramöte i Hamre".
-"Gott resultat av scoutträff för föräldrar."
Scouterna hade också ett gott renommé i samhället och det var lätt
att få in reportage i tidningen verkade det som- VLT upplät också mycket spaltutrymme
för den nye scoutkonsulenten där han skrev om det nya scoutprogrammet.
Som kan ses i artikeln gick satsningen i Västerås ut på att starta
ett antal nya kårer i stadens ytterområden, och detta gjorde man ofta med någon av
Västerås Scoutkårs redan existerande avdelningar som grund. I detta var man mycket
framgångsrika och den ena scoutkåren efter den andra poppade upp. Först ut av de nya
var Hamre Scoutkår. Det beslutades på ett kårstyrelsesammanträde 26 augusti med
retroaktiv verkan från 29 april att vargungeflocken Waingunga och scoutavdelningen
Torparna ute i de sydöstra stadsdelarna skulle avskiljas från Västerås Scoutkår och
bilda en egen scoutkår med namnet Hamre Scoutkår.
Därpå kom slag i slag St Olofs Scoutkår våren 1958 och Västerås
Sjöscoutkår sommaren 1959. St Örjans Scoutkår drog igång hösten 1959.
Exempel på dessa händelser är följande citat ur VLT:
"Västerås Scoutkår hade på måndagskvällen årsmöte i St
Olofsgården under lokmästare William Håkanssons ledning. Till ny kårchef valdes
stiftsadjunkt Bertil Ramnerö.
Efter förhandlingarna talade den nye scoutkonsulenten Gunnar
Gustafsson om planerna för det framtida scoutarbetet i Västerås. Man har gjort upp en
preliminär plan, enligt vilken Västerås indelas i fem distrikt, som bör kunna ha var
sin scoutkår."
"Arbetet inom Västeråskåren av Sveriges Scoutförbund kommer
att i framtiden betydligt effektiviseras, enligt en framtidsplanering, som uppgjorts och
som innebär att arbetet uppdelas på ett antal kårer i staden, förslagsvis sju mot
nuvarande en. Man är på god väg, då en ny kår bildats i Hamre och en annan är under
bildande för området vid Haga - Stentorpet.
Meddelandet lämnades vid söndagens terminsavslutning i St
Olofsgården, som var besökt av cirka 500 scouter jämte föräldrar. Kårchefen, Bertil
Ramnerö, assisterad av Thor Bach från Hamre Scoutkår redogjorde för planeringen, som
gav till resultat att ett antal föräldrar ställde sig bakom en aktion för att starta
en kår för Haga - Stentorpet.
Slutligen förekom en del utnämningar i olika klasser. Till
tredjeklassare upptogs: Esbjörn Larsson, Jan Juhlin, Berthold Wiklander, Bo Sjögren,
Sven-Åke Wickström, Tommy Wickman, Björn Olsson, Kenneth Löfqvist, Håkan Berg, Lars
Heimel, Lars-Åke Persson, Kent Tahlén, Uno Davidsson, Claes Magnusson, Per Sjöholm,
Claes Holm, Ulf Larsson, Jan-Erik Ramo, Jan Berggren, Hugo Karlström, Lars Nordström.
"1957
12.4 1958-"Västerås har fått en ny scoutkår. Det är
avdelningen Stigfinnarna - som hållit till först i St Olofsgården och sedan i den
nyinrättade lokalen på Relävägen - som nu blivit självständig med Gösta Päbel som
kårchef och starkt stöd av scoutpojkarnas föräldrar. Den nya scoutkåren skall heta
S:t Olofs Scoutkår....
Den nya styrelsen består av kårchefen Gösta Päbel, v. kårchefen
Erik Karlström, vargungeledarinnan Vera Garonius och hennes medhjälpare Lena Rangstedt
och Kerstin Andersson samt Bertil Åblad, sekreterare, Arne Östberg, kassör, Arne
Nordström, lokalfogde, och Anders Wyke, ordförande i centralgruppen, d.v.s. den
styrelsedel, som skall upprätthålla förbindelsen med övriga föräldrar, och i vilken
grupp i övrigt består av Stig Berggren, Wera Lundberg, Irene Rylander och Sarry
Östborg."
1958" Tio pojkar har t.v. vidare Irsta scoutkår som bildades på
onsdagen. Verksamheten skall utvidgas, senast till hösten. Kårens ledning fick följande
utseende: kyrkoherde Leeb-Lundberg, kårchef, lantbrukare Ernst Engström, vice kårchef
för administrativa sektionen, köpman Rickard Westerdahl, vice kårchef för tekniska
sektionen, lantbrukare Birger Magnusson, sekreterare, lantbrukare Torsten Olby,
kassaförvaltare, och polisman Einar Forsberg, ledare för pojkarna."
1959-" Den bär det scoutklingande namnet St Örjan, den räknar
redan ett 50-tal ungdomar och har alltså nu haft sin första scoutinvigning. Det är
Västerås Väster, som har fått sin egen scoutkår, den sjätte i staden, sedan
delningen av den hela staden omfattande kåren verkställdes.
Vid invigningsfesten, som ägde rum på en välutvald plats i
Hammarbyskogen, tågade scoutungdomarna med föräldrar i facklors sken från scoutlokalen
vid Hammarbacksvägen ut i den vintriga skogen. Där höll kårchefen, ingenjör Hans
Hellman hälsningsanförande, varefter västeråskretsens ordförande William Håkansson
förrättade invigningen med bistånd av vice kårchefen Jarl Näs samt respektive
avdelningschefer Malin Mårtensson och Jan Olof Edlund."
Vad hände då under denna tid med Västerås Scoutkår. Jo även den
utvecklades och gick framåt. 1959 fick man nya scoutlokaler i Kyrkbacksgården och
seniorlokaler i ett gammalt trähus på Kyrkbacken. 1960 slogs pojk- och
flickscoutförbunden ihop till ett förbund och så skedde även i Västerås Scoutkår
som nu fick nytt namn - Rudbeckius Scoutkår och ny kårchef - Karin Thorburn. 1960 skulle
man också fira 50-årsjubileum, men då Domkyrkan var stängd för reparation väntade
man till 1961 med jubileet.
|
