Denna dag som jag ihärdigt gått och längtat efter började som en mardröm. Min förkylning hade blivit värre och jag skulle nog inte kunna åka, men efter medicin, rå citron och ett Häpnadsväckande tillfrisknande kom jag iväg. Sedan satt vi på bussen från Hamre till kajen i Nynäshamn. På båten till Visby så hade vi gott om tid till diverse nöjen t.ex. Arkadspel. Petta och Ivar fastnade för fotboll. På båten fanns även bar, restaurang, roulett och andra spel. Själv satt jag mest och slappade vid bagaget. I Visby åkte vi minitåg till cykeluthyrningen. Väl där löste vi ut cyklar och kärror och packade. Sedan utbröt kaos. Vi skulle handla vid torget och åkte på kullersten som ovana tandemcyklister. Kärror gick sönder, affären stängde mitt framför ögonen på oss men mot argument fick några gå in, resten handlade på ett annat ställe. Sedan fortsatte vi och delade upp oss i grupper. Vår grupp tog det lugnt och kröp ner i säckarna.
Andreas Pierre

Efter en lugn natt med undantag av att en igelkott sprang över mig. Så vaknade jag omkring kl 05.00 av att Patrik satt och gjorde i ordning ett stormkök. Vi satt och pratade ett tag tills Andreas vaknade. Efter det försökte vi få upp våra ledare men det gick inte för klockan var 06.30. Då gick vi och satte oss på en klippa och dinglade med benen. Sen fick vi för oss att vi skulle cykla. Precis då vi kom tillbaka från första turen såg vi en skylt som det stod CAMPING FÖRBJUDEN på, då blev det fart på ledarna. Efter en snabb brytning hann vi iväg. Vi åkte i väg till en strand och åt frukost. Sen åkte vi till Lummelundagrottorna och gick en tur på 30 minuter. Sen tog vi den snabbaste vägen till samlingsplatsen där vi låg och slöade. Senare kom dom andra grupperna och vi slog läger.
SONAS WING

Vi lämnade de kvarvarande av vårt käcka uppbåd för att dra ut på nya äventyr och utforska för mänskligheten hittills otrampade marker. Vi ställde kompasserna (Trots att vi inte hade några) mot Fårö för att sedan ta våra gula järnhästar av Crescentfabrikat som vi hyrt hos hyrcykeln här (Tel 14133). Efter många långa backar och en enorm massa kulturpoäng når vi fram till nordspetsen av Gutarnas land ofta kallad Fårösund. Där vår svenska, kungliga militär har sitt högsäte (Åtminstone en stor radar), för bekämpning av den lede fi. Där var vi av nöden tvungna att fylla på våra rikligt tilltagna förråd av godis och glass. Vi äntrade med glatt humör den livsfarliga fåröfärjan (Även denna var gul) som skulle ta oss över till de förlorade fårens ö. Utmattade av hunger slog vi läger mitt i en hage. Vi inmundigade lite nödtorft bestående av fläskfilé och potatis. Barnen försökte laga till något som liknade pannkakor. Efter maten tog vi en liten lur på 14 timmar. Vi steg sedan upp med tuppen (Trots att det bara fanns får) klockan 11.30 . Något försenade fortsatte vi sedan vår färd mot de berömda raukarna. Vi stannade på vägen för att inleda en kort konversation med en urinvånare för att få en vägbeskrivning. Här följer ett kort utdrag av konversationen:

Vi: vet du var de berömda raukarna finns?

GÅTLÄNING: Öhhhhonnrööanooee ää!

Vi: Tack så mycket då vet vi!

Nu när vi visste precis var raukarna fanns var det bara att åka dit. Raukarna var föga upphetsande men antagligen värda många kulturpoäng.

En av de modigare i vår käcka skara vågade sig till och med att klättra upp på raukarna. Han satte även (Antagligen som förste scout i världen) sin fot rakt ner i den illaluktande sörjan som fanns bredvid bestående av ruttna alger och vatten. På tillbakavägen svängde vi in på Solhaga Camping för att tvaga av oss all den smuts vi samlat på oss under de ansträngande dagarna. En till det yttre trevlig dam bemötte oss sittande på en extremt motordriven åkgräsklippare och inkasseradade den ringa summan av 10 riksdaler per capita. Vi traskade sedan med glatt humör in i avtvagningslokaliteterna för att till vår förvåning upptäcka en automat som fullkomligt slukade våra pengar i syfte att temperera det annars iskalla vattnet som sprutade över vår bara lekamen. Pigga och fräscha cyklade vi glatt leende förbi en stor skylt där det stod varmvattenduschar 10 buck. Något nedstämda pga avbräcket i vår ekonomi så fortsatte vi vår färd mot Visby.
Ivar, Sakar x 2, Patrik, Sonas, Pierre

Efter en måttligt god natts sömn. Vi vaknade på campingen av att Kalle drog oss ur sovsäckarna och sa att det var hög tid att gå upp. Trots att vi var sist upp var vi först iväg. Sedan vi alla hade samlats utanför campingen var det första målet en ICA-affär. Där fick vi bevis för att uttrycket alla känner alla även gäller i den här byn. Efter det stoppet fortsatte färden till en badstrand där vi hade rast och vila i tre timmar, vilket var skönt under den gassande solen. Under rasten fick även Vlasak det han enligt många förtjänade. Det som lekfullt hade börjat med lite vattenstänk slutade med att alla ville ha i honom i vattnet., förutom Stickan som fegt gömde sig i skogen.
Kjellnäs och Nygren

Vi vaknade på morgonen denna dag i skogen bredvid stranden öster om Åminne. När vi åt vår frukost kom, på den lilla skogsväg vid vilken vi stannat, en stor lastbil, som troligen skulle användas för slamsugning i någon eller några av de sommarstugor som byggts längre upp i skogen. Detta utlöste oanad städiver hos cyklisterna. Vägen tömdes snabbt på cyklar, kärror, väskor och andra föremål. När vi sedan skulle åka försökte Beppe åka snålskjuts på Busters och Veronikas cykelkärra, men det kunde han naturligtvis inte. Han ramlade av och fick skylla sig själv, men han verkar inte ha fått några allvarliga skador. Klockan 10 hämtade vi de som sovit på campingplatsen i Åminne. Pinsamt nog var det vi som kom försent, och åter fick Buster och Vera punktering.

Så bar det äntligen iväg till ICA i Gothem, där vi köpte mat. Mat intogs vid badet i Hammars där vi också solade och badade. Badvattnet var ganska varmt, men i luften var det lite kallare, då det blåste ganslka mycket.

Den fortsatta färden började med en mil på vägar av grus blandat med småskogsvägar med träbroar, vars hållfasthet och bredd inte kan tillåta någon biltrafik. Under vägen passerade vi en liten anläggning för pumpning av olja ur den gotländska marken. Vi lyckades till slut ta oss till en strand utanför den stora metropolen Katthammarsvik. Flickorna satte genast på sig fina kläder och smink och cyklade in till "staden" som både har kiosk och affär. Vi slog upp våra tält och till slut somnade vi i dom... Herbert.

1992-GRÄSETS GÄSTBOK

Videoflumkväll - Anders Nygren, Ivar Holmqvist, Ola Wimo, Carl Wisell, Jonas Kjellnäs

ÖVERNATTNING SKOGEN 7-8.3

Christina Åkerstedt, Elin Palmér, Johanna Vannesjö, Peter Falck, Hanna Grundahl, Caroline Gustavsson, Anders Eriksson, Benny Gregersen, Karin Wallin, Eva Laurin, Martin Berglund, Elias Stener, Carl Wisell, Agneta Nordström, Staffan Lindén, Jörgen Posthuma, Anders Hising, Henrik Andrén,Erik Bråkenhielm, Martin Fehne, Daniel Fernström, Per Nilsson Sara Lif

Vi vaknade av att Staffan Living kom och väckte oss med sin hesa röst (Han var "lite" hes.) Frukosten bestod som vanligt av mjölk och flingor med en smörgås till. Förmiddagens aktiviteter höll till nere vid sjön. Man fick välja mellan att paddla storkanot (där man kunde sitta max 18 personer). Men det ville ju så klart inte de mindre, så de tog vanliga kanoter. Beppe och Jörgen ville också paddla, men Jörgen paddlade med Patrik. Då blev Beppe ledsen så jag tvingade Herbert att paddla med honom. Men de bestämde sig för at ta varsin enmanskajak. I alla fall hade de aldrig paddlat sådana förut. Beppe började genast stajla och föll snart i vattnet. Räddningsbåten fick genast rycka in. Lite senare ramlade även Benny och Anders i vattnet. Räddningsbåtens andra utryckning inom 5 minuter. Till lunch fick vi fisk - lax - som man fick fånga själv ur en bassäng. På eftermiddagen gick vi ett trapperspår tillsammans med Krylbo. Spåret bestod bl.a. av lite teori + olika hinder som t.ex. broar.
Maria Åkerstedt.

Tisdag 28.7-Förmiddagen: var vid klätterväggen och hade ganska kul (ramlade ner). Lunch: kyckling, potatis och sallad..

Eftermiddagen: Gick till smedjan och smidde indianspännen. Bengt gjorde kaffekrok. Regnstänk med mycket vind. Militärtältet höll på att brinna upp. Som tur var var Esse i närheten. Miniorerna kom framåt kvällningen. Vinden mojnade och kvällen var lugn.
Bengt Jansson, Patrik Norman

Herberts/Falcks lägertidning

Kopparbo -Kan det vara en fågel som har flugit fram och tillbaka i Kopparbo underläger hela lördagen? Den har ett blodisande läte, med en frekvens på ungefär 12000 Hz. Vissa ännu inte obekräftade uppgifter tyder på att det eventuellt skulle kunna vara en kärra som inte fått någon smörjning sedan DalaCamp ! (1977)

"Jävlar! 350 kronor åt helvete. Jag tappade ficklampan i hålet!" Uppsnappad kommentar på sent toalettbesök.

Dalacamp III hette lägret som inträffade mellan den 25:e och den 31:a juli 1992 vid Svenska Scoutförbundets anläggning Kopparbo, som ligger vid Övre Malingsbosjön. Lägerplatsen är bra. Det är nära till allt väsentligt som till exempel kiosk och bad. På platsen finns också en klättervägg och ett pionjärspår som användes i lägrets program.

Nu var det inte bara lägrets officiella aktiviteter som förnöjde scouterna. I Hamres by byggdes ett högt torn vid ingången till byn. Bygget leddes av Håkan Söderlund och det blev mycket populärt att klättra i det färdiga tornet. Vi ordnade en turnering i volleyboll på torsdagen. Lagen kom från Tyskland, Norge och Sverige. Hamres två lag kom att mötas i finalen... Herbert

"MINIORHAPPENING". På torsdag skulle alla miniorer med ledare gå på något som kallades miniorhappening, vad det nu var? På plats visade det sig att det var det äldre gardet av ledare som rekryterats att visa vad de gjorde som små vargungar och blåvingar.

Först på programmet stod några lekar då vi ledare kunde roa oss åt att se Jörgen och Eriks lekteknik i "Alla ungarna bygger bo" På väg till nästa kontroll glömde Tomas sin Cokekeps (inget ovanligt). Väl framme fick miniorerna, efter viss ansträngning, russin att dela lika.

Programmet fortsatte med lekar, sång, makramé, tillverkning av söljor m.m.

Hela eftermiddagen gick i Djungelbokens tecken då den låg som grund för dåtidens vargungeprogram. Efter avslutningen gick ett trött gäng miniorer hem till byn där det vankades pannkakor.
Anders D.

VALBORG 1992 VLT

Scouternas valborgsmässofirande på Hamre Gård har blivit en kär tradition för hamreborna. Men också från andra delar av Västerås hittar valborgsfirare hit.

Och säkert ler han i sin himmel, salig lantbrukaren Arvid Andersson, när han ser alla människor som samlas på den gamla gården för att njuta av stämningen och elden. Det var han, Arvid, ägare till Hamre Gård som både ritade och lät bygga den pampiga huvudbyggnaden på Hamre Gård 1914...

Arvid Andersson blev nära hundra år gammal och dog i juli 1945. Hans hustru Anna Lovisa dog redan 1930 och var då bara 73 år gammal.

HAMRESCOUTER PÅ VINTERHAJK - VLT

I helgen arrangerade patrull- och senioravdelningarna i Hamre scoutkår sin traditionella vinterhajk för 25:e året i följd. Målet för hajken var denna gång skogarna nordväst om Ramnäs, vilka bjöd på fin nyfallen snö och lagom kallt väder. Scouterna färdades till fots eller på skidor ett par kilometer fram till hajkplatsen.....

TRENNE SNOKAR 1992

Hajken var en tredagarsutflykt på Sörmlandsleden. Deltagare: Tomas Eliasson, Mikael Wiröstrand, Johan Thelin, Joanna Pettersson , Håkan Söderlund, Henrik H., Mikael Estvall, Johan H., och Bo Sehlin. Tomas och Mikael W. anslöt på andra dagen. Hajkplatsen förlades till en liten stenomgärdad glänta vid stranden av en långsmal vattenanhopning (sjö). Gläntan låg dock på motsatt sida av sjön än vad som planerats vilket gjorde att Tomas och Mikael W. i och för sig hittade fram, men att det låg en sjö i vägen....Underbart väder (som vanligt)... och övernattning under bar himmel.

Trenne Snokar har genomfört en hösthajk...Orienteringsanförare Johan Thelin ledde med säker hand skaran ut i ett kärr.... varvid den lokala fiskeföreningen kunde bistå med geografiska anvisningar. Peter Stenborn anlände sent på kvällen och kunde tyvärr inte lokalisera de övriga snokarna. Påhittig som han är kom han dock på den ljusa idén att avfyra ett militärt knallskott. På lägerplatsen befann sig Håkan Söderlund som också, inte helt oväntat, visade sig besitta ett knallskott, vilket omedelbart avfyrades, varpå herr Stenborn utan svårighet hittade fram.