Talltorp

En scoutstuga som nu är riven. Den låg i korsningen av Snöstorms- och Snöflingegatan och var bas för Hamre Scoutkårs verksamhet mellan 1959-1964. Här gjordes en enorm insats då en helt förfallen kåk rustades till en fin och prydlig kårlokal. På området började också en hel scoutby växa upp med både lyor och friluftskyrka, men utbyggnaden kom av sig när Västerås expansion började hota området.

Huset bestod av två relativt små rum - elektricitet fanns men inte rinnande vatten. Eftersom det bara fanns ett enda hus i närheten - bondgården på andra sidan fältet så var Talltorp ganska ensligt beläget och det var nog ibland en del scouter som inte så gärna gick ensamma längs skogsvägen de hundratal meter som avståndet var från Flygplansvägen -nuvarande Väderleksgatan.

En stor händelse i kårens verksamhet var förstås när scoutbyn och kyrkan invigdes i närvaro av biskopen och föräldrar 20.9 1959. Friluftskyrkan låg under de stora ekarna vid lekparken norr om förskolan på Talltorp. Här på Talltorp inleddes också det traditionella Valborgsmässofirandet.

Stugfogdar var Sievert och Gudrun Sjögren samt Gunnar Nilsson.

Om förvärvet av Talltorp skrev Bertil Ramnerö en gång i en stiftstidning följande:

"Vi reser ut till Hamre, den avgränsande stadsdelen på väg ut till flyget och svänger in på den väg där det står "Infart förbjuden" (ja, det är faktiskt den enda vägen man kan komma dit på.) och vid första mjölkpall svänger man in. Ytterligare några hundra meter och man är framme vid ett f.d. hus som bebotts av människor av samma slag som du och jag. Fönsterluckorna påminner oss om gamla Frankensteinfilmer och skorstenen ger intryck av att höra till den öppnast tänkbara spis. I den torde man aldrig vara utan drag. Det verkar som om en jätte har satt sig att vila på taket eftersom takåsen säckat ihop som en gammal bruten märr....

Saken var avgjord! Det skall bli den verkliga högborgen, den verkliga Pangsaken för att tala på vårt moderna sätt. Diverse förhandlingar var nödvändiga. Stugan låg på arrendemark som tillhörde stiftet.... Det var på en föräldrasamling som kårchefen i Hamre Scoutkår skissade planerna på sitt medryckande sätt. Strax därefter samlades några stycken och så satte det igång."

Sedan fortsatte Bertil med att citera ur husfars (Sievert Sjögren) berättelse om upprustningen:

"Krigsråd hölls - penningtillgångar mättes, och se vi hade faktiskt hela 330 kronor att bygga för. Denna grundplåt hade Berghamra Flickscoutkår donerat. Det stod oss dock tämligen klart att mecenater voro välkomna om båten skulle kunna ros i land. Tro mej eller ej, vi fann dessa nära nog lika lätt som vi fann arbetskraft. Jag vill i detta sammanhang nämna de största gynnarna. Köpman Sven Pettersson var det första offret, som skulle visa sig vara mer än lovligt givmild. Han hade på entreprenad upphandlat den brunna trähangaren ute på F1. Vad var naturligare för såväl honom som för oss än att vi skulle disponera de virkesrester som fanns på platsen. Ett friskt gäng scoutföräldrar rev ned ett försvarligt billass virke, som donatorn - fortfarande utan kostnad - transporterade till den blivande scoutbyn. Nu kände vi oss riktigt förmögna och kunde med friskt mod och god arbetslust gripa oss verket an. ....

Pettersson skänkte oss dessutom stolpar och stängselnät, något vi vare sig drömt eller bett om. Målarmästaren Holst vid Fackföreningarnas Byggproduktion gav oss ett gott handtag. På min blygsamma fråga hur han var inställd till scoutrörelsen och scoutstugor och sådant, svarade han på sitt lugna och gemytliga sätt: Hur många rullar tapet vill Du ha?

Förvaltare Hagbom skänkte oss erforderligt virke till kyrkbygget - då jag gett upp hoppet om att erhålla detta från stiftsskogarna. Flygteknikern Schill hjälpte oss tränga ner i hälleberget för att få fäste för delar av vårt staket. Tapetseraren Hedström slutligen avstod en del av sin arbetsfria lördag för att försköna våra golvtiljor....

Ledarna ansåg vi föräldrar borde vara portförbjudna på arbetsplatsen, de har fullt nog under höst-, vinter- och vårmånader. Till stor del var de lydiga...

Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla några av de scoutfäder som gjort speciellt stora insatser. Vi har då först Folke .. Ni skulle ha sett hans rödfärgartalang... Jag misstänker att han i sin skapariver blev litet smått högmodig, ty en dag sa han att "nu kan jag börja bygga ett höghus" . Samma kväll lade han grunden till sitt "Högbo" i akt och mening att hjälpa scouter i nödens stund. En sten föll faktiskt från mitt hjärta den dag Sune lade en första dylik till vårt inomhusbål".

Totalt lades under sommaren 1136 timmar på upprustningen - en helt fantastisk siffra!